Turkiet – Sverige 2-1

Det var inte roligt att titta på Sveriges landslag i onsdags. Långa bollar på Bengt och däremellan tappade markeringar.

Problemen med försvaret kvarstår men framförallt är det väldigt ängsligt. Alla verkar vilja att någon annan gör det som behöver göras, ingen tar chansen. Ingen vågar. Även när någon vågar så känns det som att alla andra tar ett steg tillbaka, precis som att de tänker “nu tappar han snart bollen, bäst att vända hem igen” och anfallet stannar upp. Trots detta så går zonförsvaret sönder när alla jagar bollen istället för att ta markering.

Det verkar inte heller som att spelet sitter, att man har klart för sig vad för roll respektive spelare har. Det är ju lätt att det blir förutsägbart om spelet blir för statiskt men just nu känns det inte som att det finns någonting att falla tillbaka på. Då räcker det inte att ha världens bästa Zlatan med i laget, han måste ha ett lag att delta i.

Har laget rätt mix av personligheter? Är lagets medlemmar uttagna efter samma mall? Hela lagbygget faller på att det just nu inte verkar finnas material att sätta in. Är det rätt ledning för den generation av unga spelare som knackar på dörren? Jag trodde länge på Erik Hamrén men har ändrat mig. Inte att han är dålig, det är inte så jag menar. Jag menar bara att han inte är rätt man för förutsättningarna. Jag tycker nog att det är dags med en ny sorts ledning. Jag kan ingenting om hur man leder ett fotbollslag men det måste finnas andra sätt att leda fotbollslandslaget på än dagens sätt. På något sätt tror jag att mångfalden av människor i Sverige även skulle kunna vara till nytta för fotbollslandslaget men då krävs det att någon förstår hur man kan hitta dessa personer och utnyttja möjligheterna med olikheterna. 

Samtidigt, nu när jag tänker efter. Vi är underdogs. Det är orättvist att jämföra Sverige men världens allra bästa fotbollslandslag. Det borde vara och är skillnad mellan lilla Sverige och t.ex. stora Tyskland. Vi får bara hoppas på fler högtidsstunder i soffan med underdoglandslaget Sverige när det med rätt förutsättningar går att slå de allra bästa 🙂

Sverige – Tyskland VM-kval

Det var en konstig match igår mellan Sverige och Tyskland.

5-3 till gästerna Tyskland är ju en massa mål och det kändes som det kunde blivit mer. Jag håller med sydsvenskans Gatu när hon säger att med Sverige herrlandslag så kan det bli hur som helst. Botten eller toppen. Jag tycker att det bara är att acceptera att vårt landslag inte räcker till mot fotbollens giganter. Det var snygga svenska mål igår och det är jag nöjd med.

Hoppas vi kommer vidare till VM i fotboll ändå, det är inte riktigt samma sak utan Sverige. Fast vi troligtvis inte kommer att överleva gruppspelet där.

Heja Sverige!

Fotbolls-EM 2012

Jag har blivit fotbollsintresserad. Det trodde jag aldrig.

Fotbolls-EM som just nu pågår är den bästa fotbollunderhållningen som finns. OK, VM är kanske ännu bättre. Fotbolls-EM är sätter samman lag med ländernas bästa spelare och de kämpar om det tillfälliga lagets ära. Även landets ära, säger alla i intervjuerna, men jag undrar om det egentligen är lagets ära.

Av de matcher som har spelats i årets EM gillade jag matchen Spanien – Italien bäst. Två mycket bra lag med väldig bollskickliga spelare. Resultatet 1-1 var helt rättvisande tycker jag. Mest gillade jag Italien som stod upp hela matchen och hade en tydlig strategi som gick nästan hela vägen. Lite märkligt med Spanien. Det verkar som att de måste gå in i mål med bollen. Är också trött på bolltrillandet på mittfältet i sidled. Nej, då var det roligare med Italien. Vi får väl se vem som klarar av turneringen bäst.

Till sist, jag såg i Johanna Frändéns twitterflöde att någon hade lagt märke till att Grekland vann 2004, Spanien vann 2008 och om man tänker på lånekrisen i Europa så kan det vara så att Frankrike vinner EM 2012. Tripp, trapp, trull. Vi får väl se….

Imorgon är det dags för Sveriges första match. Äntligen!