Sherlock

Andra säsongen av den brittiska miniserien om Sherlock Holmes är en helt perfekt nutida anpassning av den traditionella historien.

Det som blir konstigt är Moriarty karaktär. Serien  har svårt att förklara vad som driver Sherlocks nemesis. Är det enbart hat? Jag vet inte och skådespelaren som spelar Moriarty verkar också ha problem med detta. Kommer att tänka på Jokern i Batmanfilmerna där drivkraften är tydligare med en bakgrundshistoria och följdverkningar. Tycker faktiskt det är lite misslyckat med Moriarty, även i originalberättelsen.

Annars är det iakttagelseförmågan och fotografiskt minne som står i centrum. Kopplingen till dagens teknik är mycket bra gjord, SMS och datorer används på ett trovärdigt sätt. Naturligtvis används Appleprodukter av Sherlock och Dr Watson, vad annat att vänta?

Sammanfattningsvis är andra säsongen faktiskt bättre än första. Ska inte avslöja slutet på sista delen men det blir nog en fortsättning.

Person of Interest

Serien Person of Interest är en besvikelse och når inte alls upp till en bra standard.

Serien utspelar sig i en nutid eller framtid där allting som händer (i USA) spelas in och analyseras av stora datorer. Detta är inte någon Science Fiction. Alla komponenterna för att göra just detta finns idag det är mer en fråga om det görs eller inte och om resultatet av insamlingen och analysen ger något.

I alla fall, i serien utgår man från att det finns ett stort system som spottar ur sig en namn på människor som kommer att råka ut för brott och huvudpersonen ska försöka hindra brottet. Till sin hjälp har huvudpersonen en missanpassad forskare som är uppfinnaren av systemet. Uppfinnaren spelas av Michael Emerson (Ben Linus för sig som följde Lost) och han upprepar sin rollprestation från Lost d.v.s. svårmodig och mystisk. Huvudpersonen John Reese (Jim Caviezel) är en före detta elitsoldat som uppfinnaren använder för att hindra brottet. Skådespelaren har jag sett i andra mindre roller och gör en stabil insats, inte mer.

Fokuset i serien är på brotten, föga förvånande.  Det blir som en sorts kriminalserie. Hela tanken med systemet som hittar brott som ska begås är förvånansvärt mycket i bakgrunden. Det bara finns där och istället är fokuset på hederligt detektivarbete d.v.s. undersöka den som ska utsättas för brottet och vem som kan ha motiv till att begå brottet. Efter ett par avsnitt blir det väldigt enahanda och jag har slutat titta efter ca 6 avsnitt. Detektivhistorien är inte tillräckligt spännande, tycker jag. Jag är också trött på skådespelaren Michael Emerson som jag tycker är lite överdriven och tråkig.

Det är också fokus på terrorbekämpning och det märks att det numera är inympat i varje amerikan. Det är obehagligt att se denna systematiska hjärntvätt som gör att alla ska känna en rädsla av att inte förstå vad som händer och att hela livet är hotat, hela tiden. Det är inte en grogrund för en vettig människosyn.

Detta är inte en serie som jag kan rekommendera.

Sons of Anarchy

Ser TV-serien Sons of Anarchy.

Känns märkligt att med ett relationsdrama med ett motorcykelgäng som handlar med vapen och beskydd. Kanske helt rätt i tiden men ändå märkligt. Går inte att låta bli att hålla på så kallat “fel” personer. Känns lite som att serien är svaret på det nya individuella USA. Kan inte låta bli att tänka på de gånger jag har varit i USA, hur ensam jag har känt mig. När jag stod där på gatan i San Franscisco så var jag ensam och också fri att göra vad som helst. Det var jag själv som satte gränserna, på något sätt. Nu är det naturligtvis inte så. De har lika många lagar där som i Sverige. Men ändå. Att vara helt utelämnad till mig själv kände jag väldigt starkt. Sons of Anarchy är ett uttryck för denna känsla, tycker jag.

Sammanfattningsvis en helt ok TV-serie som vi brukar se som avslutning på kvällen. Varje kväll nu i flera veckor.