Gospel of the Living Dead: George Romero’s Visions of Hell on Earth – Kim Paffenroth

Boken Gospel of the Living Dead består av recensioner av alla Zombiefilmer som George Romero har gjort fram till idag (2013). Utgångspunkten är den kristna tron och hur filmerna förhåller sig till människorna i handlingen och vad hotet från zombierna gör med dom.

Jag tycker det är ett intressant sätt att se på zombiefilmerna. Handlingen i zombiefilmerna som en metafor för det samhälle vi lever i. Så har jag alltid sett på Zombiefilmerna, som en skruvad version av den värld vi lever i. Det kristna perspektivet har jag svårare för men det är inte en kristen bok, inte på det sättet. Det är mer en utgångspunkt som författaren har och gör jämförelser från. Eftersom jag själv inte är religiös så får jag en del nya kunskaper om bibeln och kristendomen på köpet.

Recensionerna är rakt på och förklarar filmernas innehåll från början till slut i form av ett kapitel och följs sedan av ett kapitel där författaren kommenterar filmens handling. Det som är intressant med det är att när författaren berättar om boken så ser han saker i filmens handling på ett annorlunda sätt än vad jag gör, inte hela tiden men det finns delar som jag har uppfattat annorlunda än författaren och det är intressant att läsa.

Min egen bild av zombiefilmerna som George Romero gjorde är att de först och främst blev till för att skrämma människor. Kanske för att skrämma människor så mycket att filmen blev uppmärksammad. Om filmen blev uppmärksammad så kanske handlingen blir mer känd och diskuterad. I den diskussionen kanske vi kan börja prata om våra rädslor och därmed bättre kunna hantera dom. Jag tror inte på att filmerna gjordes för att vara politiska. George har i en intervju sagt att zombierna i hans filmer är långsamma men hinner alltid ifatt. Zombierna representerar allt vi är rädda för och som kommer ifatt oss till slut, vare sig det är miljöförstöring eller rädsla för döden eller whatever. Det tycker jag att författaren missar lite i sin analys, han har fullt fokus på människorna i handlingen, vilka de är och hur de uppför sig. Vilken moral människorna har. Det är intressant på sitt sätt men jag saknar kopplingen till rädslan, hur mycket den styr alla människor. Jag menar att rädslan finns bakom bl.a. främlingsfientlighet, kvinnohat och fördomar. För att nu nämna något av det som rädslan leder till om den får härja fritt och inte kan hanteras.

Så för dig som har ett intresse i George Romeros zombievärld så är boken värd att läsa, och för dig som inte kommer att orka att se någon zombiefilm så behöver du inte det efter att läst denna boken, du vet ändå vad som händer i filmerna. Jag ger boken en trea d.v.s. ett medelbetyg. Mest för att jag tappade intresset för det religiösa perspektivet på slutet av boken.

I, Zombie – Hugh Howey

Att läsa boken är lite som att klia sig och det kliar bara mer och mer. Till slut gör det ont men inte slutar du klia för det. Denna boken går så långt att man kan säga att kliandet gör att det börjar blöda. Det går för långt.

I, Zombie

Boken berättar en historia om människor som blir zombies. De dör, ja. Slutar de att tänka och känna? Nej. Det är här det geniala i boken kommer fram. Genom att förklara tankarna och känslorna av att vara instängd i en kropp som bara luktar efter levande människor för att äta dom. Beskrivningarna är helt trovärdiga och scenerna i boken nästan känns och luktar genom min Kindle.

De plågor som människorna fångade i sina döda och skadade kroppar råkar ut för är värre än något annat öde jag kan tänka mig. Ett exempel. Du faller ned tre våningar och landar på knäna och krossar dom. Vad händer? Din zombiekropp ska naturligtvis resa sig upp och gå. Med effekten att din krossade knäskålar gnider mot varandra och du stapplar iväg och de enda som håller ihop dina knän är lite ledband och muskler. Smärtan som uppstår, huuuuu….

Det är många sådana bilder i boken och tanken blir till slut lite slutkörd och fokuset på människorna och deras liv skiftar från de första skräckskildringarna till monologer utspelade i deras huvuden med ständiga skiften mellan olika personer. Kapitlen är namngivna efter dessa personer eftersom de handlar om just den personens upplevelser.

Det är en kuslig bok och du får inte vara lättpåverkad. Bilderna som målas upp är inga vackra bilder, tvärtom. Jag ger boken strax över medel eftersom jag förstår tanken bakom och det är en fascinerande tanke men det håller inte riktigt en hel bok.

Zombies – varför jag är intresserad

Jag läste en intervju i Sydsvenska med George A Romero som verkligen fick mig att fundera på varför jag är så intresserad av zombies.

Jag har aldrig kunna förklara det på ett vettigt sätt. Jag menar, vem är på riktigt intressad av zombies? En knäppis, eller hur? Jag tycker inte att det är ett konstigt intresse men det är ju jag som tycker det.

I intervjun fick en ledtråd till mitt intresse. George A Romero säger så här i Sydsvenskan:

Du har ofta sagt att dina filmer handlar om “ett problem som ignoreras”. Hur menar du?
Ja, så ser jag på det. Zombierna står för det vi inte vill tänka på. Det som vi tränger undan. Sociala problem, den globala uppvärmningen, vad du vill. Vi kan ignorera det för ett tag, men i längden går det inte. De är ute efter oss. Långsamma men outtröttliga.

Där satt den! Det är det som är själva andemeningen i varför jag intresserar mig. De är en metafor för allt jag oroar mig för. En omskrivning för allt jag fruktar.

Där någonstans är jag i mitt intresse för zombies. För övrigt så har George A Romero rätt, springande zombies är löjliga.