Såg filmen Inglourious Basterds.
En lång film (2.25) på sedvanligt Tarantino-manér. Långa monologer/dialoger som slutar i ultravåld. En trea på en femgradig skala enligt mig. Känns som sämre uppföljare på mästerverken Reservoir Dogs och Pulp Fiction. Tyckte att aktörerna mest gick omkring i filmen och undrade vad de det hela gick ut på egentligen. Förvirrade och överspelande. Positivt med flerspråkigheten dock.
Scenen som fastnar i mig är när Shosanna (Mélanie Laurent) står i det runda fönstret på sin biograf i röd klänning och kameran observerar scenen och David Bowie Cat People pulserar fram. Ett magiskt filmögonblick. Kan också vara min fäbless för låten och tjejer i röd klänning. Men det är den sortens scener jag letar efter i filmer. Där bilden och ljudet/musiken flödar samman till något större.
