Boken handlar om minnes-VM och fokuserar på en mans försök att bli bäst i världen på att komma ihåg.
I slutet av boken berättar han att han verkligen lärde sig att komma ihåg en blandad leks alla kort i rätt ordning och namnet på de senaste 99 personerna han träffade. Enbart genom hjärnans sätt att komma ihåg bäst, genom bilder. Att bygga “bildpalats” med så udda, bisarra och konstiga bilder som möjligt och sedan lägga dessa efter varandra i “bildpalatsen” gör det möjligt att komma ihåg onormalt mycket.
I boken skriver författaren om VM-deltagarnas mantra “Everyone can do it” och det stämmer säkert men kräver ett helt livs träning. Jag säger inte att det inte kan vara värt det men jag menar att värdet kanske är begränsat. Är det verkligen detta jag vill satsa min tid på? Jag kan inte undvika att tänka på Anders Ericsson, professor i psykologi, som säger att om man målmedveten tränar på något 10 000 timmar så blir man expert. Samma sak, på något sätt.
I boken pratar författaren med ett antal konstiga människor som har satsat sina liv på denna minneskonst. Det är roligt att läsa att få en insikt i dessa människors liv. Det är en stor anledning varför jag läste igenom boken.
Sammanfattningsvis så rekommenderar jag boken för den som vill veta mer om hur man lär sig att komma ihåg onödigt mycket.
